Vardagsmirakler

Det är sååå obekvämt att vara volontär här på Dream Center, jag måste kliva ur min comfort zone flera gånger per dag men jag läste ett uppmuntrande citat på mitt kontor för några dagar sen; "The road to success is under construction". Det är dels obekvämt på ett jobbigt sätt men jag är också motiverad att göra dessa obekväma saker för det är en sååå härlig plats att vara på.

Jag reste hit ensam och det medför att jag måste bjuda på mig själv och ta initiativ till kontakt hela tiden för att inte fortsätta och vara ensam under hela min vistelse här. Det är dock inte svårt och skapa kontakt med människorna här. Alla lever som i en enda stor familj på sätt och vis. De flesta äter frukost i sin pyjamas (jag känner mig fortfarande lite för obekväm för och göra detta, idag är första gången som jag använder mina mjukisbyxor offentligt, mjukisbyxor är annars ett väldigt accepterat klädesplagg här på Dream Center när du inte jobbar) och du är välkommen och "hänga" med vilket sällskap som helst.

Härromkvällen var jag lite weary in my soul. Innan jag somnade på kvällen läste jag detta bibelord:

"God blesses those who realize their need for him, for the Kingdom of Heaven is given to them" Matt. 5:3

Gud behövs verkligen i mitt liv här och det var så gott och bara få lägga alla omständigheter i Guds händer och lita på att han tar hand om resten. Dagarna efter jag bad denna bön har bara varit fyllda med underbara vardagsmirakler. Jag och Kate (en av mina rumskamrater) hade en härlig "prat-frukost-morgon-stund" redan morgonen efter och vi fick tillfälle och bara dela livet och lära känna varandra bättre. Sedan när jag kom till kontoret funkade fortfarande inte mitt Internet och Karen, som jobbar som sekreterare åt min "boss" och är bara en sån sweet little lady, tog med mig på en rundvandring på ett museum som ligger bredvid kyrkan. Museumet är upprättat till minne av Amiee McPherson som byggde Angelus Temple (Dream Centers kyrkbyggnad) och hon gjorde även en massa andra underbara saker för Guds rike. Kvinnan till vänster är Karen och den andra kvinnan är guiden, en välsminkad och välfriserad amerikansk lady.

I fredagskväll gick det en buss till Americana (ett gigantiskt köpcentrum) och där lärde jag känna en massa nya människor. Denna plats är fylld av så många människor med fantastiska vittnesbörd. Jag tillbringade kvällen med bl.a. Paco, en vild mexikanare från södern med en John Deere Keps (!!), Zoe, en söt brittisk "hippi" tjej, Steven, en spexare från Australien och under de sista timmarna där lärde jag känna en kanadensisk tjej (kommer ej ihåg vad hon heter) som scrappar och pärlar så vi kommer ha en kreativ kväll inom kort =)

Det är underbart och erfara hur Gud har omsorg om mig här borta och Gud har inte glömt er hemma i Sverige!!