När jag precis hade börjat gå till jobbet imorse stannade en volvo till vid trottaren och chauffören vevade ner fönsterrutan. Det visade sig vara Pastor Clarence (svensk och Caloline Barnetts pappa) som undrade om jag ville ha skjuts till kyrkan. Jag tackade villigt ja och hoppade in i en bil som påminde mig om Sverige. De senaste dagarna har jag saknat Sverige en del...speciellt alla ni nära och kära. Tack för alla härliga kommentarer som ni lämnar, betyder massor och läsa dem!!
2 kommentarer:
Vi saknar också dig ibland. Så fäller vi en liten tår och så går det igen. Så får också du göra. Puss och kram
Det är naturligt att längta hem ibland! Så det kan svida. Men - det värsta är att när du kommit hem, längtar du tillbaka.
Längtan blev min arvedel, bruka jag säga. Föräldrar längtar också. Ofta.
Skicka en kommentar