Natten mellan lördagen och söndagen deltog jag i en outreach till Hollywood som riktar sig mot att nå de prostituerade, homosexuella och ”nattens människor”. Det var en rik upplevelse på många sätt... Vi träffades vid 11-tiden på kvällen för bön innan vi begav oss ut på Hollywoods gator. Jag blev placerad i gruppen som gick till L.A.s största gay-bar (någon sa att det var en av de största i Amerika, vet ej hur sant det är). Det var en ytterst intressant upplevelse… Vi hade rosor som vi delade ut och dessa blommor var en bra ice-breaker för att få kontakt med de människor som vi mötte på gatan. Att finnas utanför en bar som denna innebar till största delen bara att finnas där med vår närvaro och be för de människor som ville.
Efter ett tag förflyttade vi oss till ett café i närheten och vi försökte börja prata med ett gäng prostituerade kvinnor som stod utmed trottoaren och väntade på att bli upplockade för jobb. En av kvinnorna introducerade sig som "Miss Worker" och gjorde väldigt klart för oss att vi inte var välkomna att prata med dem just nu då vår närvaro hindrade dem från att få jobb för natten…
Till sist gick till en strip-club och pratade med människor som bland annat passerade ut och in från klubben. Käre gode Gud i himlen, jag var inte alls bekväm och vara där och prata med dessa män…så jag höll mig på lite avstånd. Jag började prata med en kvinna från L.A. som var en del av outreachen och undertiden som vi pratade kom en man/kvinna fram och började prata med oss. Han var transvestit…har aldrig sätt någon med så långa lösögonfransar eller så stort tuperat lockigt blont hår. Han presenterade sig som Anna Nicole Smith och var trevlig och stå och småprata med. Vi fick tillåtelse och be en bön för honom innan vi skildes åt.
Jag satt en stund på en bänk och bara observerade alla människor som passerade (har inga kort från denna outreach då vi inte var tillåtna och ta med en kamera) och ”nattens människor” ser inte riktigt ut som de människor som jag ser och möter när jag i vanliga fall är vaken, nämligen under dagtid. Många gånger var de till det yttre långbenta kvinnorna som vi såg på avstånd långbenta män i kjolar när de kom närmare. När vi kom tillbaka vid fyra tiden på morgonen var jag så fylld av intryck att jag hade svårt att somna men det var alla gånger värt det och vara del av denna outreach…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar