Sverige igen...

Nu har jag snart varit hemma i en vecka och jag måste be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat bloggen med att meddela att jag kommit hem igen (det har varit lite skönt och få vila och sova bort jetlagen). Ja, vad ska jag säga om att komma tillbaka till Sverige...först och främst så upptäcker man inte hur amerikaniserad man är förrens man möter den svenska kulturen igen. En annan sak som slagit mig är hur tyst och lugnt det är i kära Norrköping jämfört med LA. Jag har också reagerat på många oväntade vardagssysslor med stor glädje. Just nu bara njuter jag enormt av att diska =) (har knappt varit i kontakt med en diskborste på sex månader). En stor glädje är att träffa familj, vänner och kyrkan...det är bara något speciellt med dessa relationer i livet. Nu måste jag fundera på hur jag ska göra med bloggen...den kommer ju inte handla om livet som volontär på Dream Center längre...

Flexibilitetens obekväma sida

Jag har lärt mig att det är bra att vara flexibel och det är något som jag vanligtvis inte har några större problem med men ibland kan man verkligen ha sett fram emot något och sen blir det inte av för att plikten kallar. Jag skulle inte behöva jobba denna vecka då min replecemant redan har anlänt men igår blev jag inkallad och räkna pengar (gjordes inte i måndags då det var en röd dag) då det var en person som inte dök upp. Vanligtvis brukar vi vara klara med räknandet före lunch men igår, av någon oförklarlig anledning, var vi inte klara förens kl 15...så jag fick helt planera om min dag. Men ack vad trevlig dagen blev trots allt till slut...jag åkte iväg och shoppade på kvällen då jag behövde ha en svart dress till kvällens event; "Night of Dreams". En kväll som Dream Center samlar in en massa pengar till deras verksamhet genom en auktion. Så här såg det ut på byggnaden när jag kom tillbaka igårkväll, det var full aktivitet för att förbereda kvällens händelse...

Överraskad och avtackad

Förra veckan blev jag rejält överraskad när jag kom in på mitt kontor. Alla min arbetskamrater hade gömt sig inne på konotret och hoppade fram när jag kom in. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när de avtackade mig och sände mig vidare till nästa uppdrag (ännu okänt) i livet. Sedan bjöds det på prinsesstårta som hade inhandlats på ett svenskat bageri här i LA. Yammi!

Sista....

Det är mycket som blir en nedräkning nu innan det är dags att fara hem. Jag ska snart gå på sista söndagsgudstjänsten här i LA på ett tag framöver. Idag är det konsert med lovsångsbandet Delirious?, ser verkligen fram emot det. Annars har de senaste dagarna varit innehållsrika men har inte riktigt haft någon internetuppkopplingsmöjlighet så jag har inte kunnat uppdatera bloggen, men nu har jag hittat ett säker källa här på Campus att koppla upp mig ifrån så nu lär jga kunna blogga mycket den sista vecka i LA.

Trevlig söndag på er alla!!

Dagens lunch - mexikansk taco

Just to let you know...

Elden som harjar har i LA tros bli en av de varsta i Caloforniens historia nar det har brunnit fardigt. Just nu brinner det till mestadels okontrollerbart. Jag ser rokmolnen fran Dream Centers parkering och fran kyrkan dar jag jobbar, gigantiska. Det luktade brandrok i hela korridoren i sondags och det ar lite aska pa bilarna pa parkeringen. Det ar superhett har just nu (ca 40+ grader) sa kanslan ar att vi lever typ granne med elden men annars paverkas jag inte sa mycket fysiskt av elden, men det ar allt lite laskigt...

Det har ocksa fallts lite tarar redan over att jag kommer aka hem snart. Jag langtar efter att komma hem men det kommer bli kanslomassigt jobbigt att lamna denna plats som har kommit att betyda sa mycket for mig. Just nu haller jag pa och introducera min ersattare till mina arbetsuppgifter. Hon kommer att gora ett fantastiskt jobb, men samtidigt sa blir det klarare och klarare for var dag att jag lamnar denna plats fysiskt snart. Dream Center kommer dock att finnas kvar i mitt hjarta for alltid.